Det stör mig att det ropas på hårdare straff. Det stör mig för att det är så enkelt. Nu antar folk som vanligen tycker som jag att om Paolo Roberto riskerade fängelse för sitt vidriga sexköp, så skulle han låtit bli. Eller så är det helt enkelt hämnd som efterfrågas. Det senare kan vi lämna direkt. Hämnd är meningslöst och bara destruktivt. Destruktivt är det också att vilja stifta lagar som gäller svenskar var de än befinner sig i världen. Hur mycket jag än avskyr män som åker till Thailand och köper kvinnor, så förstår jag att en sån lag öppnar dörren för den iranska regimen att straffa kvinnor som går utan slöja vid utlandsresor eller för Polens regering att straffa kvinnor som åker till Stockholm för att göra abort. Jag är stolt över vår sexköpslag och hårda lagar mor övergrepp. Men det finns en gräns för vad juridiken kan göra.
Jag tänker att allt börjar från början. Det börjar hemma, fortsätter i förskola och skola. När Paulo är 20, så är hans personlighet formad. Det går förstås att ändra sig, många gör det, men det går inte att räkna med.
När jag och mina två kollegor i höstas satte igång att jobba med ett gäng grabbar som tyckte att rosa var en ful färg, som tyckte att tjejer inte skulle vara med, som byggde kpistar av lego och föraktade gråt, så hade vi en svår uppgift framför oss. Idag hör vi sällan den sortens snack. Desto oftare för vi långa samtal, får hårda kramar (trots Corona) och vi jobbar kreativt med att bygga modeller av hus och gator. Jag vet att ett år i förskolan inte är ett vaccin mot något. Men när jag hör ropen på hårdare straff så tänker jag: det är så dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar