Kom änglar

Nej, det kanske inte alls var det där jag skrev om Bergsgatan och vad som hände då och sen som fick den där vännen jag räknat med att bara försvinna utan att säga hejdå. Att ghosta, som det heter nuförtiden. Kanske hade jag jobbat ihop till det under en längre tid. Kanske var det just de där passusarna om mitt ex och hennes val efter mig eller så. Men jag menar allvar med att vi alla gör så gott vi kan . Försöker att inte döma, men trampar såklart över ibland. Jag är känsligare än jag borde. Känsligare än någon som själv kan slänga iväg saker om ”vad är det för fel på folk?”, bör vara. Ibland går jag som en autist genom världen. Jag ber om ursäkt för det. Lärarstudenten frågar om vad som är det värsta med ADHD-n. Svar: glömska och detta med att det är så svårt att komma igång och så svårt att avsluta. Hade hon frågat om de goda sidorna så hade jag svarat att det är så skönt att våga göra saker på impuls. Och att vara en människokännare. När den där personen helt nyligen och otippat stod framför mig så visste jag att det var någon för mig direkt, till exempel. Hon var inte direkt okänd för mig. Vi hejade igenkännande. Vi rör oss i begränsade kretsar, trots allt. I en bubbla av rött, grönt och rosa för min del, trots min ålder. Trots att jag borde vara en som körde SUV och köpte dyra grillar. Jag försöker vara en del av något, försöker gränsa av mig, men sanningen är att jag oftast är här ensam med böcker, filmer och glass. Kräsen är ensam. Principfast får sitta och reflektera utan sällskap. Nej, jag har inte en narcisssistisk personlighetsstörning, som någon skrev till mig för drygt ett år sedan. Såna tror att de är bättre än andra, men jag tror alldeles för ofta att jag är sämre. Den som inte ser det har aldrig sett mig. Den som tror så om mig har jag aldrig nått fram till. Sorgligt, men så är det och det är historia och får begravas i arkiven Men hon som jag såg där och då. Ja.  Jag visste att hon var något för mig, någon som jag kunde ha betydelse för. Sånt ser jag lätt. Svaret på frågan om på vilka plan det kommer att röra sig är däremot mer tur än talang. Timing och ännu mer tur. Vän är mer än nog. Men jag fick smaka på ett liv utan den där ensamheten, fick känna mig behövd, önskad och efterlängtad. Det är fint nog.