23 april 2019

Det är inte synd om mig

Minstebror kunde inte komma på min pesachfest, för han var och tittade på en bil med flickvännen. Han är inte jag. För mig finns det få saker som skulle vara så tråkiga som att stå lutad över en motorhuv. Men jag är stolt över att min son väljer sin väg självständigt och utan att invänta mitt godkännande. Det är så det ska vara. Vi andra åt osyrad pizza och drack påskmust. Samtalen flöt och flög och det hettade väl egentligen bara till vid ett enda tillfälle, dottern och äldstebror kom ihop sig om något, men det lugnade sig nästan omedelbart. Törnbalds är känslosamma och kärleksfulla och alla diskussioner är på en grund av rött, grönt eller rosa, det är självklart, det är det vi har istället för de kristna värderingar, som KD vill indoktrinera oss alla i. En klassiskt liberal eller konservativ vän skulle såklart vara välkommen, men hen skulle kanske få det hett om öronen, men med respekt, för du ska aldrig tro dig förmer än andra.
Det kan bli ett problem om du är för kär i dina egna åsikter. Då kommer du bara att söka upp fakta som bekräftar dig, delar av sanningen kommer du aldrig ens att reflektera över. Mellansonen är familjens påläst ideolog, äldstebror hamnar där han hamnar på känsla, dottern är färgad av funktionsnedsättningar och erfarenheter. Minstebror går sin egen väg.
Jag är deras farsa, den de gemensamt drillar. För ett land vars ungdom inte gör uppror, är ett land som det är synd om. Det är inte synd om mig.

Inga kommentarer: