För inte så länge sedan var jag ute på ett ölställe med några miljöpartister. När jag beställde en öl, någon slags IPA, så reagerade en i sällskapet starkt.”Vad är det som händer Anders, dricker du!”
Det är den sortens solidaritet som ska finnas där. Folk ska reagera när en gör något otippat. Det var rörande. Så starkt förknippas jag med nykterhet att några direkt reagerar om jag dricker. Där gäller inte det där idiotliberala snacket om att var och en får göra det de vill med sin kropp och det är bra att det är så. Mina elva nyktra år var betydelsefulla och formativa trots att de låg mitt i livet. Jag var aldrig alkoholist i strikt mening, det vet jag nu, men jag drack osunt och var kär i drickandet. När jag var full för första gången var det en fantastisk upplevelse. Jag såg ut över en liten sjö, satt där i shorts och vita träskor med ett vinglas i handen. ”Detta ska jag ägna mig åt i livet”, tänkte jag. Jag var 14 år. Vuxna i en ideell organisation försåg mig med alkohol. Det var fan andra tider då. Sämre tider.
I perioder, på gymnasiet och på högskolan, var drickandet i sig viktigt och föremål för nån slags kult. Och jag var alltid fullast på krogarna och på festerna, sjöng alltid högst på spårvagnen, en gång sjöng jag igenom hela The River-albumet så långt det räckte från Frölunda torg till Valand. Jag var rolig tills jag inte var det längre, charmig tills jag blev kladdig och klarade mig från stryk bara tack vare benmuskler och bra skor vid mer än ett tillfälle.
Under nykterhetens år sökte jag en annan flock än den som älskade rock’n’roll and brew. Jag försökte vara en av nykteristerna, en av de nyktra alkoholisterna, men jag hörde inte dit heller. Det är inte för mig att inordna mig så. Därför segar för övrigt även konverteringen. Jag har svårt att riktigt höra till någonstans. Jag är ingen gängmänniska, mina vänner har alltid varit få, mest har jag umgåtts med de kvinnor jag levt med. Sara, som jag levde med i 10 år ska ha en eloge för att hon aldrig knotade över att inte ha någon att dela en flaska vin med. Någon enstaka gång såg jag henne berusad, men det var precis i slutet av vår tid tillsammans. Under de nyktra åren formades även min syn på alkohol och andra droger. Jag står för en strikt politik. Det som är förbjudet nu ska fortsätta att vara det. Jag vet att där det finns en större acceptans, där brukas även mer och det skadar. Ingen gårdsförsäljning av vin på Österlen och ingen gathörnsförsäljning av knark på Möllan. Så jag tackar för de nyktra åren. Jag skulle varit sämre utan dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar