Det är lördag i en lägenhet med ekparkett och stor litteratur. En diskmaskin låter, men trafiken tycks ha tagit helg och inte ett moln så långt ögat kan nå, som Tomas Ledin sjunger. Den mest spelade låten just nu är Älska mig för den jag är, med Ainbusk. Drevet har gått som en tsunami mot den person som misshandlade den kända sångerskan. Det är som det är ändå. Hon väcks inte till liv för att han hängs i en lyktstolpe på Nybroplan. Kanske ska vi tänka ett snäpp längre. På min kurs i tisdags så såg vi inspelningar med barn som lekte och projekterande och allt vad du vill. Det var pojkarna längst fram, men det noterades knappt. Det är ju bara så livet gestaltar sig, det är normalt samspel. Jag hör en Audi gasa på gatan utanför. Tre snubbar sitter och hejar på den unge mannen vid ratten. Kan en inte bli ett manligt geni, så kan en ju alltid låta mycket på annat sätt. Igår satt vi på jobbet och utvärderade och bedömde. Det behövdes jobbas mer med normkritik och roller, sa vi. Och jag tänker att det är meningslöst att lyncha en vidrig människa, samtidigt som vi varje dag passivt ser nya av den sorten skapas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar