11 december 2006

Finkultur och fulkultur

Fick Regionfullmäktiges budgetförslag i brevlådan, med olika alternativ.
Snacket om en särskild kulturbiljett stör mig.
Stör mig som den sänkta bokmomsen och fri entre på statliga muséer.
Att viss kultur är så mycket finare än annan stör.
Jag begriper att dramatisk teater och opera inte skull existera utan offentligt stöd.
Och eftersom jag vill att det ska finnas, så okejar jag det.
Men nånstans får väl gränsen gå.?
Varför ska teaterbesökare åka billigare på bussen än dom som ska gå på bio?
Varför ska böcker ha lägre momssats än dvd-skivor och filmer?
Varför kostar det pengar att låna film på biblioteket, mendan det är gratis att låna böcker?

Och så fortsätter det.

Svaret finns i klassamhällets logik.
Det medel- och överklassen gör är alltid finare än det som roar de obildade massorna.
Därför ska en uppklädd medelklasstant på väg till operan åka billigare än ett vårdbiträde på väg till jobbet.

Att jag gillar teater och är en riktig bokmal hör inte hit. Politik skall inte vara för min skull!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kloka ord det där.

Kulturpolitiken är snedvriden och har alltid varit sådan oberonde vem som suttit vid makten.

Anonym sa...

Snobbism är snobbism, även om den döljs bakom arbetar-retorik.

Faktum är att fler människor går på teater än på fotboll. Fler har glädje av subventionerad statlig film än av fotboll. Men jag retar mig på att du sätter det ena mot det andra.

- Vad gäller teater-utövarna, skådespelare och andra medarbetare. De tillhör väl en lågbetald, väl utnyttjad, närmast a-kasse uppfödd arbetarklass. I alla fall de flesta jag känner.

- Vi satsar enormt mycket på kulturen i Malmö, och i Region Skåne. Det är jag rejält glad för. Vilken glädje det skänker för så många.

- Att gratis entreer och fria bibliotek försvinner med den borgerliga regeringen är väl om något tecken på att de inte vill att mindre bemedlade - läs ensamstående föräldrar oftast kvinnor - ska kunna konsumera kultur. (Kanske ligger det något i det - med tanke på att de borgerliga också avskaffar jämställdhetspolitiken).

- Vad gäller satsningarna på Operan och Dansteatern. Kultur och utveckling hänger ihop. Där man satsar på kultur, blir det jobb, för att ta det kort. Men framförallt finns en mångfald av kultur och fritid i Malmö som sig bör i en stad av vår storlek.

- Kulturbiljetten är en idé som vi kämpat för under hela tiden. I praktiken innebär den en satsning på regionen i stort, att man ska kunna ta sig från Hörby till Malmö för att kunna ta till sig kulturen på miljövänligt sätt. (Synd att studentrabatten inte införs dock, men kan hålla med att det ligger en poäng i att det är en statlig angelägenhet i lika hög grad).

Kanske skulle det vara smartare att införa en storstads-zon för Malmö-Lund. Som gynnar pendlandet, och en pendlar-biljett. Jag tycker det ligger något sjukt i att man får betala mer för varje mil miljönytta som man tillför när man väljer buss och tåg istället för bil. Det vore något att driva istället.

Största problemet Anders är att du ställer en upplevd nytta hos en grupp, mot en annan grupps upplevda nytta, istället för att se på det strukturella problemet som handlar om att arbetarklassens barn inte får mer än ett par hundra-lappar satsat på sig vad gäller kulturen i skolan, medans medelklassens ishockey och fotbollskarriärer satsar 100-tals miljoner på i olika sammanhang. Det är inte bara en klassfråga, det är en jämställdhetsfråga lika mycket.

Så jag kan inte riktigt hålla med dig. Men så tillhör vi ju samma parti också ;-)

Anders sa...

Skulle kunna tänka mig att införa en enhetstaxa som SL. 20 spänn vart som helst i Skåne med tåg eller buss, helst synkat med trängselavgifter i Malmö, Lund och Helsingborg och varför inte Kristianstad?. En resa extra om man förköper minst tio. Däremot står jag fast vid att kategorirabatter är fel. Om däremot regionen vill gynna det egna trafikföretaget (och därmed miljön och hälsan) genom att ge rabatt åt kollektivresenärer i sina kulturinstitutioner, så är det helt okej med mig.