Cyklar igenom mitt område på väg hem från jobbet. Tröttare än trött, utmattningen hänger som en fallbila över mig. Vid Folkets park står en dealare och väntar och lite längre fram ser jag in i den tomma lokalen där en av de där restaurangerna med medarbetare sovandes i källaren låg. Korsar Ystadsgatan med risk för livet. Audis och BMW:s passerar i hög fart.
Jag önskar att Emma-Lina Johansson, det vänsterpartistiska kommunalrådet, hade rätt i att det är polishelkopterns surrande ljud och polisers ibland tveksamma beteende som gör att folk flyttar från Möllan, om de nu gör det. Kanske är det så för den som tillbringar sin tid med teoretiska resonemang på Stadshusets sjunde våning. Men för oss som sliter med vanliga jobb och har ungar som farit illa ser det annorlunda ut. En disclaimer - jag vet inte mycket om polisarbete. Jag kan också undra varför helikoptern är uppe och snurrar så mycket. Men klokare människor än jag har bestämt det. Jag får lita på dem. Och jag skulle förstås också hellre se ett samhälle byggt på solidaritet än ett där polisen ständigt syns och det är klart att ökade klasskillnader spär på oron. Jag jobbar för det på mitt sätt. Men det är knarklangarna i hörnen, den överjävliga trafiken och kriminaliteten som drar en del härifrån, inte polisen. Det är slavliknande arbetsförhållanden på vissa restauranger, vittnen som skräms till tystnad, cyklar som stjäls och vapen i omlopp som gör att jag faktiskt står ut med att bli kollad av polisen lite då och då och med ljudet av helikopterns surrande ljud. Alla är inte kommunalråd. Alla har inte mysiga innegårdar med elektriska lås som håller buset ute. De flesta brottsoffer är de fattiga satar som vi borde bry oss mer om. Antingen styr gangstrarna eller så gör vi det tillsammans. Lag och ordning är en vänsterfråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar