Min kväll är lite flörtig, plus att jag läser och hör allt om Isabella Lövins avgång och även kommunicerar med kompisar i partiet om saken. Det senare är vad det är. Ingen mening att strö än mer salt i det blödande sår som är det parti jag gick med i för jävligt längesen nu. Det förra är också vad det är. De som är intressanta är either friendzonade eller upptagna. Jag släcker mina dejtingprofiler. Det får vara så nu. Droppen var kanske den som verkade intressant, men där konversationen liksom bara dog tvärt. Jag har inte cynismen och kylan som krävs. Inget gott har någonsin kommit ur det där föe min del. Jo, några trötta möten. Men utan engagemang. Jag orkar inte längre. Får dö som incel i värsta fall. Sen gjorde jag ett test på Facebook och det sades att den jag är ämnad åt (för givetvis är premissen tvåsamhetsnormstiv) redan är här. Jo. Jag kan tänka mig det. Jag släpper det, som jag släpper det på jobbet som är administration och ledning. Inkvisitionen. Jag ser istället ett par ögon. Blåa är de visst. Ett leende som riktas mot mig och som säger att jag är godkänd. Hen som av olika skäl kanske inte knyter än till vem som helst godkänner mig. Anders duger. Och jag kliar mig i hårbotten och tänker att livet nog ändå är bra. Att få följa barn på vägen är oslagbart. För övrigt blir det Alice, men det har ni väl redan fattat. Och min klocka står på sex. Skoja inte. Det är ett klockslag. Vad det andra anbelangar så ordnar det sig nog. Men jag ser vilka som bryr sig och som inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar