Nederland

Vi bor på ett hotell på en byggarbetsplats, men det de bygger är spårvägar och cykelvägar, bilarna föses åt sidan, bort till periferin. Hela centrum är bilfritt. Idiotin att färdas en och en i en plåtlåda som släpper ut skit och att upplåta halva stan åt det blir uppenbar för allt fler. Jag vet att många försatt sig i den situationen att de känner sig beroende av bil, men det går att planera om, vi kan hjälpas åt. Jag vet att många känner sig oerhört fria i sina bilar, men om den friheten skadar, dödar och tränger ut andra, så är den värdelös. För buller och utsläpp dödar. Inse det.
Vi är i Nederländerna, det regnar och inne på hotellet luktar det parfym och utanför luktar det koskit. Andra länder, andra dofter.
Nederländerna har en plats i mitt hjärta, hit gick familjens första bilsemester när jag var liten, vi stannade till i en liten by och köpte holländska träskor och min mamma kunde lite Nederlands och min pappa blev svartsjuk, det var visst något med nån kille som hon känt i sin ungdom. Och Madurodam, ministaden och piren i Scheveningen. Här var också första stopp på min första tågluffning, det brukade vara det, på den tiden satt vi och sov hela natten och gick av lite groggy och beblandade oss med folk. Det luktade rocktobak och prostituerade satt i fönstren och vi drack Heineken och såg tiggare för första gången. Sen var det en busstur hit med min dotter när hon var tolv, jag var nästan pank, men vi sov på bussen och campade och regnet föll och hon skrev dagbok som Anne Frank och vi åt pommes som vi doppade i majonnäs.
Jag kommer hit ibland till landet av cannabis, genever och tulpanlökar och det är cyklar och vatten överallt. Och vi ser smarta trafiklösningar och det är regn, men jag märker det inte.