31 mars 2018

Uffes nya och samtal i köket

Det är påskafton även här i lägenheten på fjärde våningen i den gigantiska BRF Stenbocken . Om några timmar kommer min mellanson hit och vi ska gå och äta indiskt. Det är det enda påskfirande vi behöver. Jag dricker kallt kaffe och lyssnar på Ulf Lundells nya. Den är ganska bra, men jag undrar hur någon som mest sitter i sitt hus där i den natursköna miljön längst i öster i vårt landskap kan förklara så mycket om allt i världen. Själv är jag rejält trött på alla självsäkra människor som vet så väl hur allt ligger till och hur en ska leva sitt liv. Jag är glad att jag får tillfälle att då och då omdefiniera mitt liv, det gör mig ödmjukare än annars. Jag kunde ha fastnat i barnvänlighet, parmiddagsliv och samtal vid grillen om hur bättre allt var förr. Tanken ger mig rysningar. Hon som känner mig mer än alla andra satt i mitt kök igår och vi drack rökigt te och utbytte ord i akt och mening att hitta rätt i våra nya roller. Separationen gör oss gott. Vi blir bättre människor av den, slipper dö i fyrkantighet, öppnar dörrarna för nya människor och nya världar. Det fanns en tid då jag trodde mig vara en feministisk ikon, så perfekt och fullbordad. Men feminism är ingen ideologi, det är en praktik som du varje dag måste göra. Och jag är mer fångad i strukturen än jag trodde bara för ett år sedan, närmast dömd att upprepa samma misstag om jag inte är vaksam. Det är handling som räknas, handling bort från unkna roller.
Människor som Gud skickat i min väg under de sista åren har utmanat mig och tvingar mig att se mig i spegeln och se både ärr och medaljer. Jag är glad för det. Det ska nog bli bra med allt. Ögonen är öppna. Uffe sjunger och kompar sig på gitarren. I längden blir det tradigt. Jag byter till något piggare och gladare.

Inga kommentarer: