Symbolen för frihet

Idag är det visst Bilens dag. Jag vet inte, kanske kommer snart dinosauriernas dag också. Ingen vet. För massbilismen hör rimligen till en annan förgången och sämre tid. Eller borde det, om vi menar vad vi säger om klimat, miljö och att bygga smart. Jag har länge förundrats över biltrafikens starka ställning i samhället och att det satsas så ofantligt mycket på bilismen, trots att vi vet att biltrafiken måste minska, kanske med så mycket som en tredjedel om vi ska klara klimatmålen. Ännu mer så om vi ska bry oss om buller och bygga bostäder istället för parkeringar i stan. Men svaret är enkelt. Det är en symbolfråga. Ni vet, den frie mannen i sin snabba bil, han som ingen äger och styr över. Den liberale eller konservative snubben som kör ifrån feminister och miljömuppar. Han som ingen kan fånga eller tygla. Jag ser det på Facebooksidor och på instagram. Vinden i håret i en snygg cabriolet och en öppen bil, en öppen väg. På kommunfullmäktige i torsdags, så ylande åtdrigen bruna och blåa om hur vi gröna vill HINDRA människor att klara sin vardag. Det påstods till och med att FÄRRE kunde ta sig fram på Amiralsgatan, nu när dubbelledade bussar gör i vardera riktningen var femte minut. Nästa gång det sägs ska jag be att få se kalkylen. Allt tal om att det inte går att klara sig utan bil i en stad som Malmö är i stort sett snömos och vi varken kan eller vill ha det så att nästan hälften av vårt gemensamma utrymme är vägar och parkeringar. Vi behöver kunna gå och cykla säkert. Våra barn behöver kunna vara ute och leka. Du kan ta sig tvärs igenom stan på cykel på 20 minuter. Du behöver inte köra att storhandla, beställ på nätet så kommer det till din dörr och barnen kan ofta gå eller åka till skolan ensamma eller med en kompis. Ännu mer om vi fortsätter att satsa på säkra skolvägar. Det finns inga logiska skäl för massbilismen. Det är en symbol. Den frie mannen som ingen jävel äger. Lite väl kostsam både nu och sen.