29 oktober 2017

Katalonien är Vellinge

Så då ska väl FC Barcelona ut ur la liga, tänker jag när jag hör att Kataloniens talman i högstämda, närmast patetiska, ordalag förklarat att nu är Katalonien en självständig republik. Men så är antagligen inte tanken. Kataloniens styrande vill med all säkerhet få allt som är trevligt med Spanien alldeles gratis och dit hör ju la liga. Jag menar, Monaco har ju varit med i Ligue 1 i alla år. Min tanke flyr inte till stackars förtryckta folk som reser sig mot en övermakt, utan snarare till kranskommuner som parasiterar på infrastrukturen i storstaden och sen glassar med god välfärd åt sina medborgare. För sanningen är att Katalonien är en privilegierad del av Spanien och det är skattekverulans och inte nödställdas rop på hjälp som frågan gäller. Det är mer Glistrup än Pancho Villa. Att sen centralregeringen i Madrid är mer än lovligt klantig och okänslig ändrar inte på det. Och innan ni säger att jag minsann inte förstår vad jag talar om, så lägger jag in en disclaimer. Jag är påläst i frågan. Spanien och kampen mot fascismen var en mani hos mig en period. Jag har bott i februari på svinkalla pensionat på Calle santa Anna, jag har bott på ett märkligt hotell längst ner på Diagonal, jag har gått i demonstrationståg och skrikit slagord mot NATO och militarism. Jag har gått med min älskade hårt i handen hela vägen från Plaza de Cataluña och ner till columbusstatyn. Jag har supit med gubbarna i Barrio chino, pre-OS, innan det blev fint och sett samkönade par smyga undan homofobi och myndigheters långa armar. Men det hör liksom inte hit. Jag har gjort samma saker i Madrid, det är ingen större skillnad. Min vision om en vackrare och rättvisare värld handlar om färre gränser och inte fler. Jag förstår att flaggviftande kan ha en positiv psykologisk effekt, ungefär som när jag går i gaishalsduk tillsammans med andra innan en match, men för det mesta är det dåligt. Katalonien är inte Kurdistan. Katalonien är Vellinge.

Inga kommentarer: