Mitt jävla öde

Jag köper te samtidigt som jag hämtar mikron. Den kinesiska kvinnan på Möllans te älskar att sälja te, men avskyr att lämna ut paket, men tyvärr är det det senare hon lever på. Så jag gör henne glad. Det kostar mig 36 kronor. Det kan det vara värt. Nu luktar det rökt earl grey i hela skafferiet. Och jag som nästan aldrig dricker te. Mitt skafferi ligger i mitt fina bruna kök, som ligger i min lägenhet på fjärde våningen i ett sextiotalshus på Möllevången i Malmö. Här låg förr ett bryggeri och en koloniträdgård, men det minns nästan ingen för det var över femtio år sedan. Jag rår mig själv och sonen med flickvän kommer hit och bor ibland, men i övrigt är jag ensam och fri. Vill jag äta äppelpaj till middag, så gör jag det. Det kan hända att jag någon gång kommer att känna mig ensam och övergiven, men inget tyder än så länge på det. Men tvåsamhetsnormen är stark. Jag hade inte bott här många minuter innan jag förutspåddes ett nytt samboskap inom tolv månader. Tvåsamhetsnormen innebär att det ifrågasätts om det verkligen är möjligt att ha en egen bostad som en bor ensam i som förstahandsval. Jag får välmenande råd om att snabbt registrera mig på dejtingsajter och desperat försöka få till det igen som jag så grundligt misslyckats med så många gånger nu. Jag värjer mig mot det. Jag kan umgås med folk utan att bo med dem. När jag kommer hem från en dag av jobb eller möten, när huvudet surrar av röster Och nästan sprängs i bitar, så är det helt lugnt att sätta sig och läsa eller plugga lite hebreiska, eller pilla på mobilen. Kanske springa en runda och köpa med sig dyr glass på vägen hem igen. Lycka är inte ett konstant tillstånd som går att uppnå. Det är enkla saker, ögonblick och tillfällen. En ny människas hjärta som slår, ett leende i solskenet, smaken av morgonens första kopp kaffe. Ingen annan har ansvar för det än du själv och det är tyvärr oftast tur eller tillfälligheter som avgör, så sök inte lyckan. Och större hus eller fler prylar är bara yta och skit, vad ska du med det till. Gör en annan människa väl istället, så mår du bättre. Ja, jag ligger här i min bäddsoffa och utmanar normer, det tycks vara mitt livs mission att göra det, mitt jävla öde.