Messmör på montenegrinskt bröd

Jag brer messmör på ett stycke av brödet som vi hade med hem från Montenegro. Så sys resan och hemkomsten ihop och erfarenheterna och nuet förenas. Vi for till ett bergigt land, till en stad där benen nästan svek i de branta backarna, men där adriatiska havet gav svalka och sälta och kvällarna var varma och ropet om om den fantastiska magiska bollen för en euro blandades med böneutrop och sorlet från kvällsflanörer och den albanska musiken som steg i natten ända tills allt blev tyst vid ettiden. Och det är väl samma moralister här som där, som Cornelis sjunger, för trots minst tre nybyggda moskéer, så var Ulcinj som så många andra städer runt Medelhavet med stenhus och grillat kött. På kvällarna satt jag på terassen och och såg ut över stan och läste Mobergs utvandrarserie och nere i stan rullade audis och mercedesar med lyckade utvandrade som nu rullade hem eller "hem" under sommaren för att visa upp framgång eller söka kärlek och beundran. Migration då och nu är mycket detsamma, det är naturligt och det är bra för världen. Människor söker lyckan, friheten eller helt enkelt försörjning. Det ska vi inte hindra,det är bra och gör genpoolen friskare och mer vital. Däremot ska vi bekämpa föreställningen om att din stolthet kräver någon annans underkastelse. Föreställningar om den den Andres underlägsenhet måste sparkas eller kramas ihjäl. För även i Ulcinj fanns de som tiggde och föraktades och förfärliga nationalistiska symboler. Och det hade varit omöjligt för mig att bära någon av mina tröjor med hebreisk text. Den politiska kampen vilar aldrig och behovet att stå upp för allas lika värde försvinner knappast.