13 augusti 2012

Att förändra världen kan vara en vila

Så var det igång igen. Möten och handlingar som ska läsas och ögonkontakt istället för arga tweets. Det rödgröna styret i stan ska sy ihop förslag och lösningar på knepiga frågor. Hur den som på facebook kallar mig idiot ska kunna ingå i samma majoritet som jag begriper jag inte, men det är onekligen inte mitt problem. I den gröna gruppen där jag ingår är vi långt ifrån alltid överens. Men det är den bästa grupp jag någonsin ingått i och vi lyckas skratta och skämta mellan alla allvarliga överväganden. Det hisnar när man sitter och faktiskt är en liten kugge i det maskineri som bygger framtidens Malmö och därmed framtidens värld. Det är en konkret och abstrakt om vartannat. Det är stort, men ändå en vila, när annat i livet är tyngre än den där stenen som Sisofys fick rulla uppför backen, bara för att gång på gång se den rulla ner igen. I hissen upp till stadshusets sjunde våning ser jag att påsarna under ögonen är större än någonsin. Men skägget är ansat och tröjan alldeles ny och snygg. Jag känner mig lugn och väl till mods och Ilmar Reepalu hälsar glatt när en dörr till ett konferensrum öppnas och han och några till kommer ut. Mötessäsongen kan börja. Att förändra världen kan vara en vila. Enklare än mycket annat.

Inga kommentarer: