Jag sitter helt plötsligt mittemot en Sverigedemokrat. En livs levande sådan. Inte någon som skriver dumma saker på nätet, inte någon som jag debatterar mot, utan en vanlig människa med blåa ögon och kortklippt hår. Till på köpet är han snygg, vilket stör mig oerhört. När han går och tar kaffe, så följer jag efter. ”Finns det ingen riktig mjölk?”, frågar han. ”Tar man den här havreskiten så börjar man väl gnägga!” Jag tänker, men säger inget om att om alla hade varit vegetarianer, så hade coronaviruset aldrig spridit sig. Den där mannen i Kina hade aldrig sörplat i sig fladdermussoppan och Göteborgsvarvet hade kunnat äga rum den 16 maj som planerat. Jag tänker på de olika världar vi tycks befinna oss i. Där jag mestadels är, där är de flesta vegetarianer och handlar second hand och jobbar med människor, som det heter. Där han är råder det motsatta. Det är män som jobbar traditionellt manligt, grillar kött och handlar på Dressman. Jag tycker mig vara den bättre människan, men det är jag som är singel, tvivlande och blyg.
Men sen är kaffepausen slut, vi bänkar oss och dagordningen lyser i svart mot skärmens vita duk. Sverigedemokraten begär ordet: ”Vi i SD yrkar avslag på förslaget om att Malmös skolor ska öka andelen vegetarisk mat. Och förresten innebär en ökad andel vegetarisk mat att regnskogen huggs ner”. Jag begär replik och ger tillbaks. ”Ungefär 75 procent av all soja används som djurfoder”, påstår jag sturskt utan att egentligen riktigt ha koll. ”Men om SD så jävla gärna vill servera kött, så föreslår jag att vi bara köper kött från slakthus med glasväggar. Det är viktigt att synliggöra saker”, fortsätter min röst att mässa ännu trosvissare. Det blir votering och förslaget som jag stöder vinner. Jag mumlar något om att klimatet och djuren hälsar och tackar. Sverigedemokraten flinar och ser åt mitt håll, som om han vet att han en vacker dag kommer att kunna täppa till käften på mig permanent. Helt plötsligt är han inte ens snygg längre, utan en platt kliché, som en annons för ett billigt schampoo. Ändå är det jag som har ångest. Jag som vet att jag har rätt. Eller i alla fall är ganska säker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar