12 december 2017

Ett långsamt hejdå till kommunpolitiken

Det är ännu en morgon med starkt kaffe och P1 ur en riktig radio i fönstret. I huset mittemot ser jag hur andra medlemmar i bostadsrättsföreningen tänt sina lampor.
Jag ska på möte i tekniska nämnden, det är årets sista möte och de beslut vi ska fatta är viktiga, men inget större drama, men ändå saker som gemensamma miljökrav vid upphandling av entreprenader, några motioner och som vanligt en massa byggen, vi har hunnit vänja oss vid att stan växer som aldrig förr. När jag sen kommer till jobbet i eftermiddag så springer barnen mig till mötes och kramar om mig och kollegor kommer att fråga om vad jag beslutat idag, helt utan ironi, bara för att de är nyfikna. Det är en vanlig dag i mitt liv.
Men på det, som det mesta annat, blir det snart ändring. Jag lever i förändringarnas tid, det är anmärkningsvärt hur historien utvecklas språngvis. Resultatet av medlemsomröstningen i MP-Malmö visar att det är tid för mig att ta ett långsamt farväl till kommunpolitiken. Det är som det är. Hade jag ägnat mer tid åt att hänga på kanslier och kongresser, så hade det sett annorlunda ut. Men jag valde att istället jobba med att tända stjärnor i barns ögon, och förändra världen i konkreta handlingar. Jag skulle gjort likadant även med facit i hand. Kanske kan partiets kris inte illustreras bättre, för många har ägnat för mycket tid åt att spegla sig i varandra och bonda med sina likar snarare än att stå på det så kallade golvet och känna kaffedoften.
Det som är kvar av min kandidatur inför nästa år är erbjudandet om att bli toppnamn i regionen. Jag erbjuder mig att vässa orden i valrörelsen och träna på hårda handslag och aktivt lyssnande inför de kommande fyra åren. Och med mig i laget så händer det saker som syns och hörs. Den som lever får se hur det blir med det. Erbjudandet finns kvar, jag är dokumenterat uthållig även vid motgångar och amorterar mina lån med annat än arvoden, vilket ger en stor frihet.

Men i övrigt är detta ett långsamt farväl till kommunpolitiken.
Vi kanske ses, det finns en chans, på en spårvagn nånstans.

Inga kommentarer: