Vill du ha din frihet, så får du ta den

Lyckan kommer sällan när vi ber om den. Lyckan uppstår i ögonblicken, de oväntade mötena och stunderna, när vi ser en fågel på en gren eller tar en kopp kaffe på en uteservering vid floden i Ljubljana och ett förälskat par går förbi hand i hand och vi minns hur det var när vi hade det så. Men på julen ber vi om lycka. Vi köper den för i runda slängar sju miljarder och sen skänker en smula till fattiga barn eller så. Underbetalda handelsanställda står med något jagat i blicken och slår in paket som vi sen bär hem i miljövidriga plastkassar. Jag är osynkad med allt det där och det har jag alltid variT också när jag levde i kärnfamilj, eller i synnerhet då, kanske. Julen är omgärdad av regler om rättvisa och fylld med ångest om en inte når samma instagramlycka som de andra i flödet tycks ha. Men istället för att gnälla, så gör jag det på mitt sätt. Jag springer en runda och sen kommer ungarna hem och äter. Nästa år skulle jag tro att det blir en resa någonstans. Som vanligt är det bättre att göra sin egen grej än att klaga på andra. Vi du ha din frihet, så får du ta den.