Hon sitter ute på ballen med en cigg mellan höger lång och pek och vill bara ha ett glas vatten, för strax ska hon köra hem på breda vägar som skär genom gula rapsfält och mattor av obestämt grönt. Jag tar kaffe. Hennes skilsmässa är nästan klar, den med byn och boendet. Snart ska hon trampa gatsten istället för barriga stigar. Det är bra. Städer är roligare än byar. Människor är roligare än träd. Och min skilsmässa med MP blev klar i vintras. Jag spelar i ett annat band nu, står i kören långt bak. I'm not the lead singer. Det blir en inte hur som helst i Socialdemokraterna. Min vän trodde att räddningen var en liten by, men tystnad har aldrig räddat något, livet är fan inget retreat och jag stod ju utanför allt och trodde på det nya fräscha alternativet. Men det går inte att stå utanför. Du är för eller emot. Höger eller vänster. Gift eller skild. Med oss eller mot oss. Hon fimpar det sista av ciggen, får en kindpuss och går ner till sin bil och kör iväg. Jag dricker mer kaffe och tuggar på en twix. Balkangrannarna grillar på gården. Min kväll ska sluta med tårar, men det vet jag inte än när jag spanar ner på vår bostadsrättsfixade gård. Sätter mig i soffan. Skilsmässor är bra, tänker jag. Inget har utvecklat mig så som att bryta upp. Men övergiven vill jag inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar