Den handlar om livet i Los Angeles, höll jag på att skriva. Men om det vet jag ju inget, eftersom jag aldrig varit där. Människoöden flätas samman, som i short cuts. Hög och låg, svart, vit, asiatisk, man, kvinna, våld, kärlek, ja det hela. Väldigt politisk, tycker jag, men jag är ju också en väldigt politisk person. Långt från de små detaljerna i det politiska vardagsarbetet i nämnderna dock, petandet i texter, små små steg framåt. Kallt kaffe och svettiga mackor.
Sonen satt still och tyckte lika mycket om filmen som jag. Skulle gärna betalat en femma extra för att slippa höra prasslet av påsar och känna stanken av popcorn. Gnälligt, va?
Bio en vanlig jävla måndag och promenad hem sen genom Kungsgatans allé som lyser gul och vacker nu i den vackraste av årstider. Ljuset i badrummet är trasigt och det hjälper inte om man byter glödlampa. Vi kanske skulle ha subventionerade hemhjälpar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar