Ballader och oförskämdheter #byebyetn

"Det ska bli skönt att slippa dig". Så säger han, mannen som om några veckor tar över min gamla position som vice ordförande i Tekniska nämnden, när vi skiljs åt efter sista sammanträdet. Jag vet att han menar allvar. Han har under hela vår gemensamma tid i nämnden ofta kryddat sina inlägg med oförskämdheter mot mig. Det finns ju de som inte förstår att skilja på sak och person och han är en av dem. Några faller lätt in i drevande och mobbande. Inte bara fdfp-representanter sysslar med det, de är inte ens värst. En sorglig sosse som heter Thomas Grahn skrev för några år sedan, under min halvdag som kändis, att ingen borde kräva min avgång från politiken, för då skulle jag ju jobba mer med barn och det vore ju värre att låta mig påverka ungar att bli som jag. Och moderater och inte minst vänsterpartister har också hetsat. Sällan begåvat, men ändå.
Senare samma kväll möts vi igen på de sunkig krog med utsikt över stan och jag påminner honom om att det kan vara klokt av fdfp att vara lite ödmjuka mot såna som jag, om de vill få igenom sin och sossarnas budget.
Men egentligen ömkar jag honom. Det kan inte vara roligt att ha så ont om argument att en måste gå till personangrepp. Sen hänger jag med vettigt folk istället resten av kvällen och promenerar hemåt med en trevlig moderat.
Min tid i Tekniska tog slut för andra och sista gången och det känns helt okej. Jag trampar min cykel över nylagda cykelöverfarter och ser elbussarna på linje 7 ta sig fram, det är en ballad om en stad som förändras, förfäras, förtätas och hittar sin väg. Och där har jag varit med och tänkt och bestämt. Malmö förblir en liten motståndsbastion mot den blåbruna omvärlden, en stad av ballader och oförskömdheter.