Som Tallinn, till exempel

Det är städer som gäller för mig. Som Tallinn, nu då. Man går omkring eller åker, trådbussarna - de skakiga gamla ikaruskarosserna och de de nya från Solaris och så spårvagnarna, upphottade gamla tatror som överallt i öst. Hus från medeltid, tsartid, kommunism och splitternytt. Människor som vi, historia, struktur och idéer som bryts på cafeer och matställen.  Att resa är mitt bästa och det är nästan alltid städer jag reser till. Människor, gator och hus är helt enkelt intressantare än vilda djur, berg och träd och alla radikala förändringar och idéer har fötts i städer. Allt utom livsmedelsproduktion, men det intresserar mig inte heller. Så där är vi i regnet, medan den estniska blå/vit/svarta flaggan vajar från stänger och fasader. Min dotter fyllde 25 och jag tog henne hit. Om någon vid tiden för hennes första trevande steg förutsagt att jag nu skulle kunna använda samma pengar här som i Berlin och att jag inte ens behöver visa passet vid landgången, så skulle jag skrattat. I städer går det så hastigt och så långsamt. Mina euros skramlar i fickan och blir till kaffe och biljetter.  I Tallinn äter jag rödbetssoppa och sen en god bakelse till kaffet. Öst- och Centraleuropa möts och vi halvspringer i regnet när till färjan som tar oss vidare.