21 september 2009

18

Han får flyga nu, artonåringen. Får fatta sina beslut och välja hur han ska leva sitt liv. Jag kan bara ge råd och stöttning om han vill och behöver det. Att inte kontrollera dom man älskar, utan låta dom vara sina egna individer är den största tjänst man kan göra dom. Äldstebror kommer att fixa sitt liv. Han är så jordnära, så sorglös, trots att han säkert kunde hitta saker att deppa för. Nästan hela hans liv har han varit skilsmässobarn. Men - till skillnad från sina småbröder - har han en mamma som älskar honom mer än hon skyr mig. Det har varit bra för honom. Och i dom viktigaste besluten har vi kunnat enas. Att ungarna inte är en del av en själv får man finna sig i. sonen är en ung pirat och har inga som helst politiskt radikala böjelser. Har jag christianiatröjan på mig, så vill han inte gå på stan med mig. Men mycket känns också igen. Humorn, disträheten och dom bruna ögonen är från mig. Och detta att aldrig riktigt passa helt in i någon grupp. Nu spelar han Bon Marley på datorn. Min älskade son, jag har gjort vad jag har kunnat. Jag kan gråta över saker som blev fel, men gjort är gjort. Något har väl också lyckats oss. Jag älskar dig gränslöst och för evigt.

1 kommentar:

dottern sa...

och han älskar dig. vi älskar dig alla fyra, gränslöst.

det där med christiania-tröjan fick mig att skratta rakt ut. jag behövde det idag, när jag ligger här sjuk och ynklig.

jag pratade med tanne en lång stund igår, vi hade det otroligt roligt ihop, skrattade och skojade men kunde prata om allvarliga saker också. han har växt upp till en mycket klok ung man. det gjorde ni bra, du och mamma!

and what's for me... I'll come around :)