För precis ett år sedan på dagen sökte jag nätvägen kontakt med den där tjejen med dom brunaste bruna ögonen. Hon hade suttit snett emot mig på en middag i Stockholm bara några dagar tidigare och utstrålade trygghet, integritet, men med ett stänk av vemod, vill jag minnas. Vi hade handhälsat och tittat varandra i ögonen, men i övrigt förekom ingen kroppskontakt oss emellan under den allra första kvällen.
Men på valborgsmässoaftonen satt vi alltså där bakom respektive skärmar i olika delar av landet; jag var trött på dejtande och singelliv, trött på msn-kontakter och människor som var falska som vatten. Kall, men bränd och tllfreds med att vara utanför spelet. Varken hon eller jag skulle se brinnande bråte eller dricka ljummet kaffe ur plastmuggar. Vintern fick rasa ut inför en annan publik, enades vi om. Sen försvann hon bara ur sajberspejsen och jag ropade och ropade helt ohört. Men redan dagen efter fick vi ny kontakt genom nätets labyrintiska magi. Hennes analytiska ögon granskade och trängde in i mitt sinne. Resten är historia och visst fick vi med tiden kroppskontakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar