Sabbat hela veckan under olika namn since 2005. Sanningar och överdrifter, kärleksförklaringar och en smula avsky
07 februari 2009
Grattis Wiehe (men du har fel)
Ny platta från mannen som alltid sett likadan ut, men som nu ser ut som Hemingway (det klär honom). Står om det här. "Sånger från en inställd skilsmässa" är en cool titel som jag gratulerar till, men tyvärr, Mikael, du har fel. Det går inte att reparera. Du vet att Dylans Sara kom tillbaka efter att Zim sjöng den där sången och stirrade på henne genom studiofönstret. Men det tog bara några år, sen drog hon igen. Så blir det alltid. Man kan drömma om beständiga reunions, men det jag sett hos mig och andra är att det inte finns någon återvändo när man väl börjat tvivla. Giftet sprider sig snabbt och det är bara en fråga om tid innan man skils åt igen. Segern när någon tjatats tillbaka varar inte länge och helt kan man aldrig lita på den som en gåång gått, lika lite som man litar på sina egna känslor för partnern man en gång lämnat. det fanns ju skäl, liksom. Sen undrar man varför i helvete man var så dum och inte fattade från början hur det skulle gå. Bara så du vet, Mikael.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
För en gångs skull har du helt rätt! Har glaset spruckit - finns sprickan kvar. För evighet!!
Det är så. men normen är - trots alla skilsmässor - att man ska försöka hålla ihop eller komma tillbaks. Inget att rekommendera.
Kanske är Wiehe undantaget som bekräftar regeln.
Man kan alltid hoppas.
Man kan alltid hoppas.
Skicka en kommentar