My back pages

Vädermannen dricker vin med sin vuxna dotter och jag drar mig till minnes den enda gången jag gjorde samma sak. Det var en lycklig dag, vårsomrig och Stockholm översvämmades av ljusklädda, solbrända människor med leenden på sina läppar. på morgonen hade jag mött min inbillade soulsister och jag darrade ännu efter det mötet. I den fula gula ryggsäcken låg en bib med ekologiskt vin. Dottern mötte upp vid ringen på centralen och vi gick ut i värmen. Vi promenerade, turnerade mellan parker och uteserveringar. I gamla stan fick hon ett smycke och ute på Djurgården, där spårvagnarna vänder så fick jag det erkännande jag behövde. "Pappa, du hade rätt hela tiden". Och jag drack och drack. Alkoholen gjorde sitt jobb, fyllde sin funktion. Vid åttatiden åkte dottern hem till sin förort och jag gick upp och satte mig på Skinnarviksberget och tittade ut över Riddarfjärden. Tullade på vinet, för att hålla nervositeten i schack. Gick sen vidare till en pub och satt där med guinness efter guinness, tills den sk själsystern ringde och bad mig hämta henne vid tvärbanan i Årstaberg. Vi var båda stupfulla och kallade oss lyckliga. Alkoholism är lögnens och förnekelsens sjukdom.