Eller tre för att vara noga.
Och en dotter.
En satt på mina axlar och en stod och dansade framför mig.
Den tredje är i ett hus nånstans och dottern i jävla 08-land.
När Ola ropar: "Hej, Malmö, hej hemstad" till oss 20 000 på torget, så är vi en del av det där som kallas kärlek.
Och en del av kampen, för det är en kamp.
Tolerans mot inskränkthet, glädje mot leda, mångfald mot enfald.
Jag är hemma i mängden och saker hör ihop, så när Ark spelar lite av botten is nådd, är det bara logiskt. Jag är den farsa jag vill vara, på den plats jag vill vara, där man får vara den man vill vara, därför att alla får plats här. Och vi är galna nog att förbli sunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar