26 februari 2018

Aldrig Vänsterpartiet (eller centern).

Efter att mitt förestående avsked från politiken kom ut, så har jag fått tips om andra partier att engagera mig i. Men ni kan vara lugna. Än är jag både betalande medlem och har uppdrag för Miljöpartiet.
Någon skrev och föreslog Vänsterpartiet, eftersom jag ständigt återkommer till klass och dess betydelse för, ja, allt.
Men V är inget alternativ för mig. V är ett moraliserande parti, som är lika snabba att sätta sig på höga hästar som att dra från allt vad ansvar heter. De har inte skapat något annat än oreda under sina hundra år av ensamhet. De har dessutom vid flera tillfällen hetsat mot mig personligen, i akt och mening att skada. Deras riksdagsledamot i Malmö har kallat mig mentalt störd och deras förra riksdagsledamot kallade mig idiot. Nivån.
Och deras politik går ut på att alltid ta lite mer från de rika, alltid ha lite högre nivåer på bidragen och alltid framstå som snällare och rättvisare. De försöker ständigt få världen att verka platt och fyrkantig, fast jorden är och förblir rund. Det är för dem alltid viktigt att fienden är den rätta, oavsett vem som då blir till vän. Och det har lett till att i det längsta blundat för hedersförtryck och gått hand i hand med vidriga rörelser och regimer. Och säg mig ett ställe där vänsterpartism funkar?
Jag är helt okej med den svenska kompromissen att de rika får lov att vara rika, men att de ska betala skatt så att ingen är fattig. En reformistisk vänsterpolitik utan moraliska pekpinnar.
Och förmågan att se bortom materiella värden och att granska sig själv som en granskar andra.

Och så detta med centern då. Tanken att jag skulle stödja ett parti som vill skjuta utrotningshotade djur, sänka lönerna för de sämst betalda yrkena och dessutom öka tillgängligheten på alkohol är nog inte så aktuell.

Inga kommentarer: