Älskade särskilda barn

Till vår familj kom det som en överraskning en januaridag för längesen. Ett särskilt barn. Någon som inte var mitt i normen, som inte var som det förväntades. För förväntningar har man i sin romantiska föreställning om hur allt ska vara eller bli i familjeliv och föräldraskap. Egentligen fanns det nog redan tidigare bland någon eller några av dem som bär samma efternamn som vi. Det beror ju liksom på hur man räknar.
Normen kan bli både vidare och snävare beroende på tiderna och våra värderingar och sånt där. Men det där januaribarnet skakade om oss och den omskakningen sitter fortfarande kvar så långt senare.
Några barn är särskilda. Några blir inte lika produktiva som andra, så det är tur att produktivitet inte är livets mening.
Livets mening och för den delen lyckan skapar vi efter hand tillsammans med dem som vi får privilegiet att möta på vägen. Det kan vara ett leende eller en ostmacka och en kopp kaffe eller att sträcka ut handen mot någon som snubblat och ligger ner på den hårda asfalten. En promenad längs stranden i Tel Aviv eller ett kärleksmöte i Pildammsparken en söndagseftermiddag i juli. Vi som fått möta de där särskilda barnen blir så ofantligt mycket rikare än vi skulle varit annars. Det kan vara slitigt, men ingen sa någonsin till oss att det skulle vara enkelt alla dagar.