Seriöst, hur kan ni tro på det där med Jesus?

Åh, påsk, härliga ledighet. Luften surrar av teologi och mina nya asics dämpar stegen, tacksamt påhejade av knäna där ute på Bulltoftafältet. Jag får vila mina vader efter löpruren och skriva en liten predikan. När jag skulle ta ut George Michaels "Faith" på gitarren, så säger frun att det nog är något fel på tonarten. Ja. Tonarten. Eller så är mitt gitarrspel lika förvirrat som min hållning till det heliga. Jag är en sån som snarare frågar mig saker än säger vad som gäller. Jag ställer mig frågande till saker som treenighet och att vin blir till blod och sådär. Först en disclaimer. Some of my friends are christians. Varmt troende, vackra och goda människor. Jag vet att det där med kristendom är viktigt för många. En gång i Church of holy sepulcre (minns inte hur det stavas, men det var i alla fall där Jesus sades ha dött) blev jag tillsagd på skarpen av en arg amerikan att sluta vissla och ta av mig hatten. Tydligen påverkade jag hans kontakt med det heliga genom mitt visslande och hattbärande. Att Jesus själv troligen bar huvudbonad under gudstjänsterna tänkte han nog inte på. Sen är jag ju inte Jesus heller, obviuosly. Men ändå. Jag förstår inte hur man kan tro på den där storyn. Gud bestämde sig alltså för att ta mänsklig gestalt och skickade en ängel och simsalabim blev en ung tjej från den lilla staden Nasaret gravid och så föddes han och vandrade under namnet Jesus, på vår jord, innan han lät sig förrådas och hängas upp på ett kors. Gud som människa? Jag trodde själva poängen med gud var att hen var något annat, något immateriellt som finns lite överallt och ingenstans. Det är för mig konstigt att så många ens begriper vad det handlar om och har så bra svar. Det är ju rätt så komplicerat. Alltså, jag vet inte om jag kanske trampar fett i klaveret bara genom att skriva så här, kanske är det respektlöst och jag vet inte allt. Som att vissla med hatten på, som den gången i Jerusalem. Att han sen uppstod och rullade bort stenen från graven gör för all del historien bättre, men är det inte att krångla till saker i onödan?
Ja, vad vet väl jag och var och en blir väl rik av sin religion, som L Ron Hubbard sa.