Cyklar v/s bilar i Malmö

Nu är det ett sånt där tillfälle då jag får anstränga mig för att inte raljera grovt.
Ni vet ju att jag kan ha lite svårt med det. Det handlar om det där med cyklar och cyklister här i stan. Vi är ju några stycken som cyklar i den här stan. Själv har jag gjort det i dryga trettio år, nära nog dagligen, utom kanske under semstrar semestrar och föräldraledigheter. Jag vet vad jag snackar om. Några skämmer ut oss genom att cykla mot rött eller på trottoaren, men sätt det i proportion till andra saker. De flesta av oss gör för det mesta rätt. Jämför det med audi- och bmwgrabbarna som drar ner för Bergsgatan som om de vore med i Fast & furious och gör en analys.
Men i Sydsvenskan gnäller en polis om att man inte har eller får tillräckliga resurser för att beivra cyklisternas kriminalitet, som i hans framställning låter som en korsning mellan ebola och IS i farlighet (ja, jag sa ju att jag hade svårt att låta bli att raljera). Om den gode polismannen och alla de som håller med honom istället skulle reflektera över hur Malmö skulle se ut om alla vi cyklister gick över till bilåkande, så kanske det skulle gå upp ett ljus. Vi cyklister och den trafikbrottslighet vi ägnar oss åt skadar mycket sällan någon annan än oss själva. Det är kanske mycket nog, för all del, men så värst samhällsfarligt är det inte.
Skulle biltrafiken öka, så skulle dödsoffren också öka, det är allmängods och enkel matte om nu inte miljö- och klimatargumentet duger.
Men i Malmö ska inte biltrafiken öka, den ska minska. Vi vill vända på trafikmaktsordningen och vidtar mått och steg för det. Bit för bit blir det lättare att cykla och svårare att köra bil. Vår mark är dessutom för dyrbar för att helgas åt miljöfarlig verksamhet.
Detta vet polisen och det vet folk. Och eftersom det inte är opportunt att angripa cykling as such, så pekar man på oss cyklister som a bunch of criminals. Debatten om cyklar vs bilar i Malmö tar jag med glädje. Och så länge det går mördare lösa har polisen annat att göra än att jaga cyklister.