Ska vi prata lite om medberoende?

Ni vet att jag valt att leva helt utan alkohol. Om det kan man tycka mycket, men det finns i alla fall en sak som är helt säker med den saken och det är att inga av mina anhöriga någonsin kommer att behöva täcka upp eller kompensera för saker jag gjort eller låtit bli att göra på fyllan. Det gör mig inte perfekt på något sätt, men det är i alla fall en akt av solidaritet med mina närmaste.
Stan och världen är full av pappor och pojkvänner som krökar eller använder andra droger, men ännu fler är de kvinnor och barn som fruktar helgen och ägnar stora delar av sitt liv till att hålla skammen borta och golvet fritt från spyor och vredesutbrott. Ska vi prata lite om dem en stund och glömma dessa skönsjälar och uppblåsta egon som vi vanligtvis älskar att hata eller hatar att älska? Kan vi försöka se att de ungar vi vill disciplinera i skolan med kepsförbud och ordningsbetyg kanske bär på en historia av svek och bristande tillit som kräver att vi intervenerar i denna heliga familj som alltid vet bäst, om vi får tro socialministern? Höj blicken, se folk i ögonen, vik inte undan. Svik inte de så ofta svikna.