Förra gången jag var på kongress i Västerås satt jag med sexveckorsbabyn påå armen och valde om Birger Schlaug till språkrör. SVT:s kamera zoomade in sonen och det blev en fin bild i nyhetssändningarna. Birger var ett strålande språkrör som med list och intelligens förde in oss i politikens finrum där vi måste vara om vi ska påverka. Min sexveckorsbaby är femton nu och dansar på gatorna och revolterar på sitt sätt. Olika tider har olika uttrycksformer och när man börjar komma till åren går man klokt i att inte döma om man inte vill bli dömd. Jag har 99 synpunkter på mitt parti, men att vi har andra sätt att uttrycka oss än 1998 är inte en av dem. De gamla maoisterna sa att man inte kunde göra revolution till fiendens musik. Det visade sig att de inte kunde göra revolution alls. Själv säger jag: why should the devil have all the good music.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar