Saras dotter får ett vykort från sin nya lärare, där hon hälsas välkommen och till och med får veta vem hon ska sitta bredvid. Så enkel kan empatin se ut; det är inte alltid de stora orden som behövs. Min äldste son ställer däremot stora och svåra frågor till mig och det är inte mer än rätt att han får klara besked. Jag har ju själv lite svårt för det dunkelt sagda. Att det mesta och viktigaste i livet innebär risktagande och att tidigare misstag inte får förskräcka är lärdomar somkan vara svåra att ta tll sig. I tonåren ska allt helst följa raka tydliga linjer.
Så var det sista dansen i tekniska nämnden för mig igår. Åh, det var känslor och stora beslut som vanligt; presenter och julgrupper och till sist en konsert med Hasse Andersson i det ödsliga börshuset. År 2006 blev jag enhälligt vald till grön representant, men nu är jag inte längre lika oförarglig i alla mina partivänners ögon. Nu har pressen redan efter en halvtimme röstsiffror och övrig information om mig. Efter nyår är jag, trots det, vice ordförande i miljönämnden, som har sitt kontor två kvarter från vårt nya hem och snett emot partikansliet.
Allt ser ganska bra ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar