En brinnande jävul

Valkampen är igång och det är vansinnigt kul. Ibland undrar folk hur det var att vara förstanamn och partiets främste representant i stan och jag säger alltid samma sak: det var vansinnigt kul, men lite splittrat. Man ville ha svar på allt. Men man kan inte gapa över allt. Tre områden har jag i år pekat ut här i valpejl.se, som mina områden; förutom det jag sysslar med i tekniska nämnden så är det förskola/skola och integrationsfrågor. Dom två senare kommer närmast med automatik eftersom det är hela mitt yrkesliv och delvis mitt privatliv med ungarna. Där behöver jag inte läsa på så oerhört mycket, utan mest fundera på vad jag tycker. Fler frågor kan man knappast greppa på en gång, om man inte är tvungen. Det finns dom som lägger hela sin politiska gärning i frågor som ligger nära dom själva privat; läkaren som blir sjukvårdspolitiker eller miljövetaren som blir miljönämndsordförande, men jag tror inte på det. Politikerns uppgift är att komma utifrån med ideer. Man ska vara en väldigt intresserad människa med ett brinnande engagemang. Loja trötta politiker som tänker på försörjning, positioner och privilegier, är ett hot, nyfikna brinnande politiker som vill bättre är en möjlighet. Och för arbetsplatskampen finns facket. Jag vill inte förvalta; jag vill förändra. Det är det som får mig att gå på möten, när andra går hem från jobbet, som får mig att läsa handlingar när andra går på krogen eller läser romaner (fast det gör jag också, man hinner mer än man tror).