Trots att klockan nog var två när jag somnade, så är jag uppe redan vid sju. Tvätt ska tvättas och jag går väl ut en sväng i köket och plockar lite. Man ska sova, det vet jag, men jag ligger hellre och pratar med Sara i telefon långt in på nattkröken. Det kostar lite extra kaffe så här på morgonen. För inte så länge sen var jag på fotboll med min vän Anders Åkesson. Vi stod där och huttrade och kommenterade det usla spelet, samtidigt som vi pratade om partiangelägenheter. Det ska kanske tilläggas att Anders är sjuksyrra, när han inte är tjänstledig för politiska uppdrag och jag jobbar på förskola som alltid. Tanken slår oss inte ens att våra yrken och livsval skulle vara inkompatibla med idrottsintresse. Men andra vill dra skarpare gränser och förstärka motsättningar. Idrotten fostrar män till känslohadikappade grottmän, vill man mena och den stora skadan kommer man aldrig över. Men, vet ni, alla möjliga kombinationer kan tänkas. Det fina med feminism, ja, redan med jämställdhet, är att roller uppluckras och du kan vara lite som du vill. En fotbollskille kan vara gayikon och en fotbollstjej kan vika ut sig i Slitz (det senare förvisso en smula patetiskt). Självklart är det mänskligt att generalisera utifrån egna dåliga erfarenheter, men det är klokt att inte fastna i det, det är klokt att se att ens egen plats på jorden inte är hela världen. Själv är/var jag usel på bollsporter, det bevisades senast igår när jag och sönerna spelade nere på gården. Usel, precis som dom flesta. Skridskoåkaren Tomas Gustafsson var däremot en vinnarskalle och hårt manligt inriktad. På en presskonferens satt han och läste dikter, minns jag; Karin Boye, den gamla flatan. Världen är komplicerad.
Folk håller sig inte till sina stereotyper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar