Så mycket kan jag ju säga som att den som skickar dikter av Emily Dickinson till mig, har minst halva foten inne, eller hur man nu säger. Nu har ju vederbörande mycket mer än så, mer än jag riktigt fattar faktiskt.
På jobbet idag blev det nåt slags mentalt ösregn ovanpå det andra. Det var nog heller inte helt lyckat att hoppas barfota i vattenpölar. Huvudet kändes tungt och varmt och jag är, var tröttare än tröttast.
Nu väntar ett gruppmöte inför tekniska nämnden.
Inte ett ord i förväg, såna är reglerna när man samarbetar.
Mina fötter är kalla, men det är regn och inte nån metafor, det kan ni vara säkra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar