Kan notera att exet och jag faktiskt samarbetae och samspråkade igår. Det gjorde den dagen. Idag ska jag bjuda mina älskade ungar på fläskfilé med klyftpotatis till middag.
Det är på många vis strålande att vara enastående förälder.
Och jag söker inte.
Jag skulle aldrig samla hundra giftassugna på ett fält och ge dom frågor att besvara, för att sen börja processa fram en partner.
Redan tanken ger mig krupp.
Man kan fan inte räkna ut vem som passar som partner. Vad man möjligen kan är räkna bort människor som i livsval och värderingar befinner sig mil från en.
Hur snälla och rara de än kan verka.
Sen finns ju det här giftet som heter att vara åtrådd.
Att någon vill ha en är en kick, något som attraherar genom att det bekräftar.
Jag kan bli översvallad av någons kärlek, så översvallad att jag glömmer vad jag själv är,
känner och vill.
Sen är det detta med en partner.
Både en och partner.
Att dessa jävla normer ses som så självklara.
Skulle skrivit något om geografiska avstånd också.
Men svårigheterna i det fattar ni nog (eller hur, M?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar