Mitt parti säger att synen på arbete skall ändras, att man inte är det man jobbar med. Det stämmer bara delvis, tycker jag. För mig har arbetet med att bygga upp och utveckla uteförskolan varit en stor del av min identitet. Parkens ljus, ni vet. Nu när jag för ögonblicket inte kan jobba alls och definitivt behöver ta steget därifrån, så är det en oerhörd förändring. Det är förstås spännande att se vad vad jag bestämmer mig för, men stort är det och viktigt.
Nästan i höjd med separationerna, faktiskt.
Och lika, nej inte tomt, utan snurrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar