Välkommen till Malmö, Anna.

Mittemot mig på det mest hipstriga ölstället på Möllan sitter hon som jag vill vara med så mycket jag får. Senast jag var just här var det annat sällskap och drama, men nu är slut med att försöka rädda människor som inte vill bli räddade och att dra på sig hat och hot som följd av det. Anna vill vara med mig och det är så enkelt och självklart. Inte för att hon behöver, men för att hon vill. Jag försökte jaga bort henne med invändningar och meningsskiljaktigheter, men hon stod kvar. "Vi kan inte vara lika i allt". Sen var den diskussionen över. Jag har skickat henne sånger och en av dem är Advance Patrols gamla "Välkommen till Malmö". Jag sjunger lite på den och vi skrattar. Sneglar lite på sällskapet bredvid och där sitter han, mannen, myten, legenden Gonza och undrar om vi skrattar åt honom. Jag förklarar att att just hans sång är en jag skickat till Anna och nu möts vi precis när jag sjunger på den. Gonza blir påtagligt glad och jag frågar om han kommer ihåg när jag bodde under hans familj på Axel Danielssons väg 25 och han minns nog i sanningens namn lite sådär. "Men var det innan engelsmannen flyttade in?", undrar han och jag förklarar att engelsmannen är min fd frus nya man. Vi skrattar. Sen är det Anna och jag och Gonza drar vidare. Du är välkommen till Malmö, Anna, och jag till Göteborg och vi ska hitta ett sätt att lösa allt på, det ska vi.

Och där ute på torget har jag stått tusen gånger i demonstrationer och på torgmöten och nu funderar jag på att mitt gamla parti blivit just den sortens quitters som de alltid anklagade V lokalt för. Men det är inte mitt problem längre. Anna och jag pratar om att det är långt till första maj, men att det ska bli fint när det kommer.