Jag bokar en träff med henne. På lördag klockan 20.00 på ett visst ställe i en viss stad, det vill säga staden jag föddes i, fast inte där ute på ön. Hon är vänsterpartist och jag socialdemokrat och vi ler och säger att det nog ska ordna sig. Men jag anar att det kommer att finnas en fråga där diskussionen knyter sig. Jag är van vid det. Kollar igenom mina bilder och där är en bild på mig vid muren, suddig men ändå. Enligt världssamfundet är detta, det närmaste en helig plats en kommer inom judendomen ockuperad palestinskt område, desto lustigare då med tanke på att det aldrig funnits någon palestinsk stat att ockupera. Men när den enda lilla judiska staten ska dissas är det inte så noga med fakta. Det räcker att känna. Och samma människor som gråter till Schindler's list blir arga 2021 när judar inte längre avlivas med gas eller kulsprutor, utan faktiskt försvarar sig med de medel som krävs i det land där de är i majoritet. Israels förbannelse är att de vinner sina krig. Kritik mot Israel är inte antisemitism säger ni. Det är det påfallande ofta, svarar jag och andra. Israel får kritik och uppmärksamhet som inte står i proportion till vad som kunde vara befogat. När Israel försvarar sig mot raketangrepp så står det i Aftonbladet att Israel anfallit. Och min bestämda uppfattning är att det hänger ihop med att det är den enda judiskt dominerade staten. I Aftonbladet har det också stått att israeler stjäl kroppsdelar från tillfångatagna araber och säljer dem. Så skriver ingen om något annat land.
Så jo jag försvarar Israel. Jag är inte pacifist. Också judar får försvara sig.
Tror att vi för säkerhets skull ska prata om andra saker där på lördag. Barnuppfostran och varför skatterna inte ska sänkas mer. Håkan Hellström och priset på bostäder.
Nu ska jag cykla till jobbet. Halva stan är avstängd och inga bussar går, för det är konferens om antisemitism i stan, men jag ska cykla på den cykelbana som aldrig funnits utan mig och där är inga avstängningar. Tur att det finns ett land på jorden där ingen skriker judesvin, tänker jag Att försvara Israel är antirasism. Trotsigt sätter jag på mig ett märke med en regnbågsflagga med davidsstjärna på jackan Lyssnar på Dylan och Cohen. Det sägs att världens blickar riktas mot Malmö idag. Det är nog en överdrift. Men jag är glad att antisemitism uppmärksammas och bekämpas. Och är trygg med att Israel finns när den kampen inte riktigt leder till seger. Oavsett världssamfund och aftonblad. Att stödja Israel är en vänsterståndpunkt. I alla fall för mig. Allas lika värde och allt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar