20 procent idioter?

Träffar en pappa till ett barn jag haft på gatan utanför jobbet. Han säger att den senaste skjutningen var utanför hans sons skola. Han skakar på huvudet. Jag ser att han är trött. Han har just gått av ett jobbigt pass som förare på Nobina, de som kör stadsbussarna här i Malmö. Sen säger han att han funderar på att börja köra i Lund istället. Det är inte läge för mig att dänga statistik i huvudet på honom och inte heller läge att förklara att jag och andra på mitt jobb faktiskt delvis jobbar i motvind när vi försöker fostra det uppväxande släktet pojkar så att de lär sig att det finns andra sätt att vara cool snubbe på än att springa runt med vapen. För det råder knappast konsensus om vapenlekars dålighet. Det relativiseras och slapphet kläs i högskolelingo av folk långt från gatan, so to speak.

Ännu mindre säger jag till mannen jag möter att en knapp fjärdedel av väljarna i Sverige tycker att det vore ett bra förslag att han förvisades från Sverige, ty mannen är arab, rent av muslim, och därmed en sådan vars närvaro i landet ses i termer av nivåer. Likförbannat kör han bussen som många losers och vinnare tar på morgonen och eftermiddagen.

Jag tar hans oro på allvar. Hans rädsla för sina barn och för att något ska hända på hans jobb. Andra säger till mig att inte nedvärdera SD:s väljare och att istället ta dem på allvar. Men det gör jag fan inte. Jag kommer att fortsätta att nedvärdera människor som gör en så svag analys att de tror att det är en bra idé att slänga ut hårt arbetande bussförare på grund av födelseort och sätt att tro på gud och att mitt barnbarn ska välja vilken nation av eller Grönland som hon har lojalitet med. Jag och mannen skiljs åt. Jag hade inga bra svar till honom. Sätter mig på cykeln och pluggar lurarna i öronen. Uffe sjunger att jag ska gå ut och vara glad. Och visst är hoppet större än hoten. Det måste vi tro. Även om en snubbar tror att det är coolt att bära vapen och drygt 20 procent av svenskarna verkar vara idioter.