05 november 2019

Lågaffektivt är högeffektivt

I flödet och bruset hör jag att den blåbruna flodvågen nu trängt in i pedagogik och barnuppfostran. Nu ska det inte längre fostras och läras lågaffektivt, nu ska det åter igen sättas hårda gränser och pekas yt syndabockar som ska lämna sammanhanget. Det tar på mig på ett väldigt personligt, privat plan. Jag har setts på flera håll och kanter i det sammanhanget. Som vuxen har jag ibland tappat fattningen, både på jobbet och med mina egna barn. Ur frustration har det mytomspunna så kallade törnbladska temperamentet dykt upp. Jag förbannar det inte bara, utan har faktiskt vidtagit mått och steg för att befria mig från släktens sigill. Där min farsa hade andra människor som krockkudde och bromskloss har jag bara mig själv och jag har sett till att förändras. Det duger inte att stå och skrika på folk. Det är dessutom djupt ineffektivt som uppfostringsmetod eller som metod att övertyga någon. Det jag fått utstå ska inte vandra vidare till en ny generation eller drabba andra på min väg. Det lovar jag. Det är en insikt en måste komma till. Det är förstås ingen skam att bli förbannad emellanåt. Tvärtom. Det vore märkligt annars. En ska stå upp för saker. Men en måste reflektera och våga backa och ändra sig. Det går inte att vara lättkränkt och ta allt personligt, men det innebär inte att en ska vara slapp. Jag kan konfrontera barn och vuxna med de ord de använder och de handlingar de begår. Alla har ett personligt ansvar för det de gör, den saken går som en röd tröd hos mig. Det är kanske inte ditt fel att du hamnat där du är, men det är ditt ansvar att ta dig därifrån och att vara juste mot andra. Du ska göra det som ska göras. Men handlingar i affekt är sällan bra. Låt din röst höras i samtal istället. Och skyll aldrig ifrån dig. Lågaffektivt är högeffektivt.

Inga kommentarer: