Timplaner är som Sovjet under Brezjnev

Satt på jobbet igår och drack kaffe ur min rosa dramaqueen-mugg och tänkte på debatten om timplaner. Först åker antiken ut från högstadiet och sen åker den in. Nu talas det om att de nationella minoriteterna ska ut. Jag är inte något större fan av grundskolan från början, men när jag hör om detta blir jag näst intill mållös. Tänker på hur vi i förskolan försöker fånga upp det som händer i barngruppen och i det enskilda barnet och utgå från det i arbetet. Men i grundskolan slåss ämneslärarna mot varandra om vad som är viktigt. Jag hade femma i historia, förresten. Men jag minns inte att jag lärde mig något om antiken i högstadiet. Det jag vet om antiken kommer från ”Jag, Cludius” och från litteratur. Minns överlag inte att jag lärde mig något särskilt. Med Springsteens ord så lärde jag mig mer från en tre minuters rocklåt än någonsin i en skola. Och precis som bossen så är jag bildad. Men det är fan inga lärares förtjänst. Jo, min engelskalärare på högstadiet var spännande när han pratade om allt utom engelska. På en lektion lärde han oss lite ryska och om den amerikanske komikern Lenny Bruce. Min svensklärare på Majornas gymnasium var blåare än Gösta Bohman, men en rolig motpart i diskussioner och hon fick mig att läsa Klas Östergren och Hemingway, när jag berättade om att jag gillade Lundell. Men det var i korridoren och inte inne i salen. Inte ett rad om antiken då heller. För mig är det givet att historia, litteratur och whatnot i skolan tar avstamp där ungarna är och letar sig bakåt. På det viset är det givet att ungar i Kiruna jobbar mer med skidåkning och samer och ungar i Malmö troligen lär sig mer om om judarnas historia och sjöfart.  Millimeterrättvisa är den största orättvisa du kan tänka dig. Timplaner är  en skolans planekonomi, lika välfungerande som Sovjetunionen under Brejznev, så jävla Lärarnas riksförbund och komplexfyllda adjunkter som bryr sig mer om verbens böjning än innehållet i meningarna. Sluta, bara sluta.