En bild på en kvinna sittandes i en trappa målad i regnbågens alla färger fångar min blick. Hon ler självmedvetet mot kameran.
"Den får säkert hundra likes", tänker jag direkt. För det är ju så vi mäter framgång, lycka och kamp i dessa dagar. Likes och klick. Skulle dessutom Greta Thunberg vara med på ett hörn, så skulle det snarare bli tusen likes. Här är någon som tar ställning, skulle folk säga. Någon som står för saker. Och jag missunnar ingen att finnas på snygga bilder, men vad händer sen när liksen och omklappningarna klingat av? Vad går du hem och gör då? Det är inte dina åsikter som förändrar världen, utan dina handlingar. Det är inte heller den livsstil du så vackert pläderar för heller, utan de samhällsförändringar du tvingar fram som gäller. Skulle till och med kunna säga att det är direkt kontraproduktivt att posera som god. Sitter du i regnbågstrappan, men sen går hem och lever traditionellt och inte med skuggan av en handling försöker påverka världen, så är det värre än värdelöst. Är du indignerad över att män i min ålder hatar Greta Thunberg, men sen går hem och lever som vanligt, så luras du. Att du lajkar förändrar inget. Det spelar heller ingen roll hur många middagskonversationer du för om vådan av att äta kött, om du inte följer upp det med att jobba någonstans, politiskt eller i ditt dagliga värv för att förändra. Egoboosting är inte politik. Om det inte kostar dig något, så är du inte tillräckligt engagerad. Då är du en posör.
Om det jag själv gör är bra nog?
Nej, inte när världen ser ut som den gör. Det vore förment av mig att låtsas vara bättre. Men jag tror ändå att jag gör något. Faktiskt. I det lilla och lite i det stora. Det har kostat en jävla massa. Om jag nu ska tillåta mig att posera en smula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar