Jag är rädd för att dö.
Jag är rädd för lösspringande hundar.
Jag är rädd för att aldrig mer bli kär.
Men jag är fanemig inte rädd för att gå ensam på öde gator i Kiev på natten. Rädslor är så ologiska. Inte heller var jag rädd för att åka till Tjernobyl och när det gäller mina ungar, så vägrar jag att befatta mig med tankar på vad som skulle kunna hända dem. Det slår jag bara bort.
På mitt hotell finns roomservice. Jag minns när Sara och jag beställde roomdervice i Sofia och det var som på film, en man kom med en gyllene vagn med mat och dryck. Vi blev lite ställda. Skulle vi dricks? Hur mycket? Ibland blir en varse sina privilegier mer än annars. I-landsproblemen kommer farandes. I somliga länder kan till och med jag leva som om om jag hette Gyllenhammar eller Bonnier. Vi är en global överklass Här beställer jag däremot inte roomdervice. Det var där och då. Och allt de har är kött, kött. Jag knaprar på medhavda kex. Ikväll lämnar jag Ukraina för denna gången. Jag kunde varit här ett tag till, men min rastlöshet drar iväg mig till nya ställen. Nattbuss till Moldavien. Det blir en prövning. Nattbussen kostar mäktiga 13 euro och jag misstänker att kvaliteten är i paritet med priset. Jag promenerar längs floden och åker sen ut till Babij jar. På gymnasiet hade jag en period när jag förälskade mig i poeten Jevgenij Jevtusjenko. Han skrev om Babij jar.
"Må Internationalen ljuda
som en dånande fanfar
när jordens siste judehatare
lagts i sin grav!
I mina ådror finns det inget judiskt blod.
Men de som hatar judar
hatar mig
krampaktigt i sitt hat
som vore jag en jude själv
och därför
är jag en äkta ryss!"
Jag var en ung kommunist och ville tro honom. Men tillvaron är mer komplicerad än så. Babij jar har blivit en park. Det finns minnesstenar. Och det är något befriande i att ungar leker där så många mördades. Alla Kievs judar gick på led och sköts en efter en, efter att ha blivit plundrade på allt. Nu leker barn och det står i kontrast till Jevtusjenkos högstämda ord. Om du får privilegiet att leva, så lev.
Tänker snarare att:
"Visst har det blivit kaos i tidens lopp
Men så länge det finns ungar, så finns det hopp".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar