21 juli 2019

Slow train coming (Lviv) #öst19

Tågluffarkänslan. Ni vet det där som händer när en kommer tidigt på morgonen till en ny stad och har sovit dåligt, tar på sig ryggsäcken och går ut i morgonljuset och funderar på var närmaste bra bankomat finns och var en kan få kaffe och något till som stillar hungern en smula. Vattenflaskan kluckar, där den ligger instucken längst upp på ryggan och nattens människor plockar ihop sina saker och dagens människor gör entré. Från en radio hörs "Another brick in the Wall" och du trampar på. Njuter av att ta in en ny stad.
Jag tröttnar aldrig på det.
Jag var 15 när det började och det är i mig och stannar i mig sedan dess. Paus under småbarnsåren, men när de blev större så åkte vi igen. Och nu är det Lviv som ska erövras, fredligt och nyfiket. Jag ska uppleva och lära mig.
I spårvagnen knackar någon på mig och ger mig en tia. Tydligen ska jag skicka den framåt, så ska den längst fram köpa biljett och skicka den plus växel samma väg tillbaka. Det är fascinerande att det funkar.
Lviv är som Prag innan gruppturismen tog över, som Kraków utan hajpen, just den där staden du letar efter att få infoga i ditt hjärta. Här har arméer och härskare avlöst varandra och satt sin stämpel på stan, hit kom Napoleon, Stalin och Hitler och många före dem. Härskarna har rivit och byggt och det är spår av österrikare, polacker och Sovjetunionen, medan det judiska bara är monument och ett tomrum bredvid dörrarna, där mezuzor suttit med G-ds ord till de som ville och behövde. 
Men nu verkar folk andas och leva, äntligen. Jag träffar en Tomás på free touren och vi drar med oss guiden Nadja upp till ett torn med utsikt över stan. Det finns också en skulptur av en sotare, där en ska kasta mynt och önska sig saker. Jag tänker på min lille sotare därhemma och sen går vi en våning ner och sätter oss i baren. Ett par vi snackar med är historiker från Portugal, men gulligast av alla är det där paret, han från Tyskland och hon härifrån Lviv som träffats via ICQ 2007 och fortfarande håller ihop sitt distansförhållande. Det regnar mynt som missar sotarens hatt och istället träffar mitt huvud. Jag skojar om att det måste betyda att jag snart blir kär igen. Alla skrattar och sen kommer åska och vanligt vatten från skyn. Det gör ingen förälskad. Vi avslutar med mat, indiskt, vegetariskt och sen vi skiljs åt efter en lång kväll efter att ha hängt och pratat och när jag går hemåt till hotellet är det fler ute än på Malmöfestivalen och jag kryssar mellan människor och allt är underbart. Det doftar kaffe och de gamla spårvagnarna låter som om de kör direkt på den våta gatstenen.

Inga kommentarer: