25 juni 2019

Släpp kontrollen

Barnen leker i rummet intill, men jag sitter och gör listor på de barn som ska vara här i juli, när avdelningarna slås från åtta till fyra. Varje barns uppgifter och foto ska bifogas.
När jag är färdigt lämnar jag det till chefen.
”Tiderna, då?”, frågar han.
”Vilka tider?”, svarar jag.
Och chefen bara: ”Du måste skriva när varje barn kommer och när varje barn går!”
Sen pratar vi om det där en stund. Han håller alls inte med mig när jag säger att barnen kommer väl någon gång på morgonen och går hem på eftermiddagen. Vi har den personal vi har, det löser sig. Hakuna matata. Nej, han tycker att vi behöver veta exakt när alla förväntas vara närvarande. Det är vad jag ska göra istället för att gå ut till ungarna, spela spel, läsa en saga eller googla fram nya fina mönster till pärlplattor eller så.
Jag tänker: släpp kontrollen, låt livet hända. Jag vet for a fact att de viktigaste och bästa sakerna i mitt liv varit oväntade, otippade och utan möjlighet att planera. Jag har gått till affären för att köpa en skjorta, men kommit tillbaka med en tröja från en annan affär som varit betydligt snyggare, mitt mest bestående minne från förra årets tågluff var inte de förbokade utflykterna till Capri och Vesuvius, utan den finska flatan som jag träffade i Tirana och drog runt med ett halvt dygn och när min telefon gått sönder och jag ändå lyckades stöta på Cecilia och hennes familj i Skopje, sista dagen, bara timmar innan jag skulle åka vidare med det sunkiga tåget till Belgrad.
Släpp kontrollen, det blir roligare så. Följ inte varje impuls, men följ några, då upptäcker du det som inte visste fanns. För du kan ju bara önska och planera utifrån det du redan känner till. Det kommer ju inget nytt av det. Två av mina längst varande kärlekar träffade jag när jag egentligen planerat att flörta med någon annan. Malmö flyttade jag till med två veckors varsel och det är min hemstad nu, i alla fall en av dem. Och jo, jag sitter mellan förhållanden, som det heter. Det Sara och jag skulle göra nästa gång någon av oss fyller jämt kommer inte att hända. Det kommer att hända annat istället.
Några av er har säkert räknat ut hur kärleken ska komma att se ut i resten av era liv. Det ska vara hon, han och jag och om fem år ska vi köpa ett nytt hus eller skaffa barn nummer tre. En gammal flickvän som jag träffade av en slump på gatan två år efter vårt uppbrott berättade på allvar att hon tre år senare skulle flytta till Umeå. Hon var 28 vid tillfället. Jag tänkte att om tre år vet jag inte ens om jag lever och länder och rörelser med femårsplaner och fasta strukturer drunknar i byråkrati och tristess eller något ännu värre. Jag tror inte så mycket på ordning och reda. Men kanske är det jag som har fel, eller så är det bara olika för olika människor. Jag suckar och skriver in, eller rättare sagt gissar, när barnen ska vara på plats. Utanför på gården skiner solen. Barnen cyklar runt och ropar saker till varandra. Det är känns väldigt mycket roligare.

1 kommentar:

Kalle sa...

Så sant! Ljuvlig text!