Jerusalem, stad av guld.

Det finns två sorters resor: Tel Aviv-resor och Jerusalem-resor. Det här är en resa av den senare sorten och därför sitter jag på ett tåg på den splitternya järnvägen mellan flygplatsen och den där heliga stan. Mer än helig är den, det är platsen där allt ställs på sin spets. Men jag är här på semester eller på flykt undan julen, kan en säga. Jag ska få perspektiv och andas luften i det land som jag älskar som om det vore hemma. I Jerusalem regnar det, men det är ett ljummet regn, inte som när jag var här och sprang maraton då regnet var kallare än kallt. Jag tar in på ett hostel och folk är unga, men jag gillar det. Alla presenterar sig för varandra och byter erfarenheter och tipsar om saker. Folk från olika hörn av världen som kommit hit veckan före den kristna julen för att hänga här off season. Efter mat går jag ner till gamla stan och västra muren, jag ställer mig där med de andra och låter ord fara genom huvudet helt fritt, tänker hemliga tankar. Vidare genom de muslimska kvarteren, förbi platsen där en juiceförsäljare skulle blåsa mig och Sara 2012, blåsa oss på hundra shekel, som om vi vore idioter. Det känns längesedan, det är längesedan. Jag går och går, trampar samma vägar som trampats i tusen år. Här möts folk, kan en säga, och skiljs åt, här står allt på sin spets, det väcker känslor, tankar och insikter.
En siren ljuder och jag går Jaffagatan upp och tillbaks till stället där jag ska sova.