Jag cyklar hem från sonen med flickvän i Kirseberg. De bor bra där, tvärs över gatan från det omtalade Östergård i en hyrestvåa. De har sitt, de klarar sig. Ute i livet och hemma. Vi pratar politik i två timmar, det är det vi alltid gör, vi malmötörnbladare är politiska människor och våra hjärtan sitter till vänster om mitten. Min cykeltur leder mig de fyra kilometrarna hem till Möllan och jag handlar på ICA, bokar en tvättid och tar sen den opålitliga hissen upp till min lägenhet på fjärde våningen.
Jag har bott här i ett år nu, precis idag den sjunde oktober, som också är DDR:s nationaldag. Fattar inte hur jag kan komma ihåg sånt. Det vore bättre om jag kom ihåg var jag lägger mina nycklar.
Min lägenhet är en modernistisk bostadsrätt. Det är HSB, det är byggt för arbetararistokratin på sextiotalet och området bakom förzinkade gallergrindar är en fortfarande socialdemokratiskt dominerad oas i det annars illröda Möllan. Här är det inte så ungt och chict. Den första stämman jag var på såg ut som ett årsmöte i PRO. Jag sänkte medelåldern när jag steg in i rummet. Det händer inte ofta längre. Jag har det bra här. Minstebror ha kvar sitt rum, men är sällan här och jag köper mig en pizza och äter den på den inglasade balkongen. Det är barn ute och leker. Kanske är det ändå ett generationsskifte på gång i föreningen.
Jag vet inte om livet här blev som jag tänkt. Jag tänkte nog inte så mycket. Det jag ville ha var ett bra boende helt enkelt, bra och centralt och det skaffade jag mig. Det är skönt att ha himlen runt hörnet i form av folklivet på Möllan, men lugn i min absoluta närhet, lugn och grönska. Här skulle jag kunna koppla av och slå mig till ro, lurade jag mig själv. Om jag nu var en som gjorde så. I verkligheten kollar jag hemnet, drömmer och planerar, funderar på att flytta än hit och än dit och kanske även byta jobb. Jag är fri att sova en hel lördagsförmiddag, efter att ha läst halva natten, men jag kan också packa min rygga och dra till Hamburg över helgen, det är lika tillåtet. Mitt huvud är inte gjort för ett stillsamt liv, mitt huvud är gjort av eld och lågor.
Det är tyst från grannarna, allt jag hör är lite musik någonstans långt bortifrån. Pizzan doftar härligt. Jag är redo för ett år till här. Om jag nu inte får någon annan impuls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar